Livet i USA: Reaktioner när man behöver dem som minst

Hej folket!
Har precis skypat med Karolina, äntligen! Vi är inte så bra på att hitta dagar/tider när det är skype-time så det var minst två veckor sedan sist! Helt underbart att få se och prata med henne igen i alla fall =)

Annars så har jag lämnat barnen i skolan och snart ska jag iväg på ett litet uppdrag. Ska (dock väldigt försenat) gå tillbaka till postkontoret där jag var för ca en vecka sedan och lämna två packet. Ett som min vpappa behövde ha skickad, och ett hem till familjen i Sverige! Har hört att det kan ta ett bra tag innan paketen kommer fram, så de lär väl få julklapparna lagom till nyår eller i värsta fall efter nyår. Bättre sent än aldrig! Hoppas att det är någon annan som jobbar där idag, förstod inte ett ord av vad mannen som jag försökte prata med sist sa...

Igår träffade jag Susi och Luigi på morgonen för att äta frukost tillsammans. Sedan åkte vi till en pub som hette Jake's Billiard för att spela just det, biljard. Vi körde tjejerna mot killen, vilket inte gick sådär oerhört bra. Vi vann 1 utav 4 omgångar... Måste bara poängtera att reglerna i Sverige,Tyskland och Italien inte är riktigt detsamma! Blev lite små diskutioner då och då, och oftast hade Tyskland och Sverige gemensamma regler. (Hur kan det komma sig??) Tillslut var det inte kul att förlora längre, fick då istället syn på ett pingisbord brevid ett utav biljardborden, och kände mig övertygad om att pingis slår de mig inte i ialla fall! Hur många dagar har jag inte stått och spelar mot Gabriel där hemma på ön? Hur många gånger har jag hört "Erika, kan inte vi gå ut och spela pingis? SNÄLLAAAA??) Nej, här var jag oövervinnlig, så med huvudet högt och på bättre humör då jag peppat mig själv om hur bra jag var på pingis, så satte vi igång och spelade.
En halvtimme senare hade jag tänkt alla svordomar som jag kunde komma på, men endast uttalat vissa av dem högt. Mitt humör var inte lika peppande som innan, och hungern började göra sig hörd. Då hela familjen Adman har fått den charmiga egenskapen att bli väldigt matarga så kan jag säga att hunger och dålig förlorare inte går ihop särskilt bra när man umgås med nya människor. Har nu inga vänner kvar. (Skojar bara!) Nej men jag måste erkänna att jag blev ganska irriterad när man förlorar mot någon som man känner att man faktiskt skulle kunna ta, men det kommer fler dagar! Revanch är bara förnamnet då...

Mot kvällen gick jag, Isa, Maria och Luigi på bio för att se "The Hobbit". Filmen var faktiskt jätte bra och rolig! Dvs fram till det hoppade fram massa äckliga spindlar mitt framför ögonen på en. Att vi såg på filmen i 3D hjälpte inte min fobi särskilt mycket heller, "AJ FY FAN VAD LÄSKIGT!!!" Skrek jag på svenska inför alla på bion, kunde inte hjälpa det, fick en sådan snabb reaktion så jag bara skrek utan att tänka. Det var som tur var inte så många på bion, men de började i alla fall skratta åt mig även om de förmodligen inte fattade vad jag sa. Därefter satt jag med händerna framför ansiktet tills en av mina kompisar sa att spindlarna var borta igen. Efter den incidenten så satt jag på helspänn hela filmen och bara väntade på att en spindel skulle dyka upp igen men det hände aldrig. Dock kommer det en del två, så det är inte över än...

I övrigt kan jag även meddela att: