Vardag

I morse vaknade jag klockan nio av att någon plingade på pianot. Det var ingen melodi eller så, bara "kling" "kling" "kling". Först trodde jag att det var min värdpappa som stämde pianot innan han skulle spela, men efter två timmars klingande så gav jag upp hoppet på att äntligen få höra en melodi.

Hursomhelst, dagen har bestått av zumbadans, chai latte och shopping tillsammans med Sara. Jag hade nämligen glömt en banan i min väska och lyckats mosa den (efter den ruttnat) så det var bara att handla en ny. Den väskan jag köpt nu hat-älskar jag, vet inte varför men jag kan inte bestämma mig vad jag tycker om den. Men ärsh den får duga, hellre den än min gamla som numera innehåller mosad banan...
Jag har även skypat med Karro och Julia, alltid lika kul att tjattra med dem! Dock blir det jätte fel i min hjärna efter jag skypat med familj och vänner från Sverige, jag får blackout när jag ska prata engelska efteråt. Men det är helt klart värt det!

Lite såhär lunkar det på i mitt liv just nu, är ledig i ett par dagar så jag spenderar dagarna på gymmet, college, shoppar eller bara umgås med mina vänner. På fredag ska jag och Sara boka biljetter till Miami i April, och på söndag fyller det minsta barnet år så då blir det kalas! Jag trivs! =)

Måste bara lägga till en liten detalj från denna kväll... Jag och Sara gick till en salladsbar för att äta mat efter vi shoppat, och därefter åkte vi hem till mig. När jag parkerat min bil i garaget så kommer Sara på att hon glömt sin väska vid salladsbaren, och eftersom vi samåkte till shoppingcentret så var jag tvungen att köra tillbaka så hon kunde hämta den (där även hennes bilnycklar låg) och sedan köra hem igen. Precis samma sak hände mig för två veckor sedan efter vi varit på bio, fast då var det min kamera som jag glömde.
 Frågan är hur det ska gå för oss i Miami, båda är lika glömska och förvirrade... Men det löser sig nog!

Pictures from Atlanta

World of coca cola

The Aquarium

CNN

The olympic park

Vampire Diares Houses

Taylors hus

Elinas hus

Bonnies hus

Atlanta,Georgia

Lite uppdatering igen!

Tänkte berätta lite snabbt om road trippen till Atlanta som jag hade tillsammans med Isa och Steffi.
Vi åkte i fredagskväll runt 19 från Greensboro och körde i 6 timmar för att komma till hotellet. Det blev en hel del prat, sjungande och försök till att ta kort under resan. Jag kämpade hela vägen med att få ett bra kort på "innerstate 85" - skylten som kom efter varje exit (typ var tredje minut), men lyckades inte förens på hemvägen då vi stannade för att ta kort på "Welcome to North Carolina"- skylten då 85 skylten var precis bredvid... Jag lyckades även kläcka ur mig en väldigt felaktig kommentar som Isa och Steffi skrattade åt hela vägen till Atlanta. Steffi frågade nämligen vad "graveyard" var för något. Jag svarade då "That's a place where dead people lives"... Förstår inte hur jag tänkte där riktigt.

Hur som helst, vi kom i alla fall fram till rätt stat och stad, och somnade så fort vi kom till hotellet.
Dag två gick vi upp tidigt så vi skulle få ut så mycket som möjligt av resan. Vi besökte World of coca cola, ett stort akvarium och tog sedan en sväng i den olympiska parken som låg emellan akvariumet och coca cola byggnaden.   På kvällen beställde vi pizza som jag tidigare bara sett på film. Ni vet, när pizzabudet kommer hem till en för att leverera pizzan. Jag tyckte det var as coolt! Dock var han väldigt snabb på att vända på klacken och gå så fort vi gett honom pengarna, antar att han inte tyckte det var lika kul som jag..
Dag tre åkte vi till tv-huset för nyhetskanalen CNN. Det var hur stort som helst, det fanns till och med ett hus i huset där personalen hade sina lägenheter. De behöver inte en gå ut i friska luften när de går till jobbet, det är bara att öppna ytterdörren så är de på plats. Efter besöket gick vi återigen till den olympiska parken och tog lite mer bilder, sedan körde vi i ca 1-1.5 timmar för att se stället där Vampire Diares serien spelades/spelas in. Jag och Steffi var helt lyriska över att ha sett husen, medan Isa inte brydde sig särskilt mycket.
Sedan åkte vi i 7 timmar för att komma tillbaka till Greensboro igen. Denna gång tänkte jag på vad jag sa, och lyckades även få till några bra bilder!

Bilder kommer imorgon, har inte tid att ladda upp dem nu eftersom jag ska träffa Sara för lite gossip!

Valentine's Day, Inbrottsalarm m.m

Upsi, tiden går visst fortare än jag hinner med att blogga.. Lär förmodligen inte bli mycket bloggande under helgen heller då jag åker på road trip till Atlanta om någon timme, men jag ska skriva så fort jag får tid över när jag är hemma igen.

Det har hänt en hel del sedan sist jag bloggade så jag får väl dra igenom det lite snabbt.

• Kevin har åkt tillbaka till Tyskland nu, kvar lämnade han mig och Sara.
• Jag har firat Valentine's Day + Saras födelsedag tillsammans med massa amerikaner.
• Jag har börjat på College
• Jag har följt med Sara när hon skulle tatuera sig
• Jag har fikat och umgåtts med mina vänner så fort jag haft tid över.
• Jag har tydligen blivit stammis på ett café då personalen gjorde en Chai latte medium så fort de fick syn på min bil.
• Jag har vunnit i bowling igen (outstandig, hur det nu kan komma sig)
• Jag har börjat dansa zumba igen
• Jag har varit ute på nattklubb med Kevin, Sara och den nya au pairen som har ersatt Kevin. (Hon kom tidigare så han kunde hjälpa henne de första dagarna innan han åkte hem)
• Jag har spenderat lite för mycket pengar när jag shoppat
• Jag har jobbat mycket på sistonde.

Då min värdpappa jobbar nattskift (från 14-04) så har jag varit ensam med barnen under 5 dagar. Första natten drog hus alarmet igång klockan 1 mitt i natten. Halvsovande sprang jag ner till hallen för att stänga av det irriterande tjutandet när jag plötsligt insåg att något måste ha dragit igång larmet. Fick syn på att en utav altan-dörrarna var öppen, vilket den aldrig är annars så det hela började bli lite små konstigt. Någon minut senare ringde de från larmcentralen och frågade om allt var som det skulle. Jag svarade då "I don't know yet", och gick omkring i huset för att leta eter eventuell inkräcktare (inte för att jag hade någon aning om vad jag skulle göra om jag fick syn på någon men ändå). De sa att jag skulle ringa polisen om det skulle vara något sedan lade vi på. Sedan gick jag upp till 3 åringens sovrum då jag hörde att han ropade på sin pappa och hittade honom stående mitt på golvet med sin snuttefilt i handen. Han sa att han hade gömt sig under täcket när alarmet var igång för att det var "super loud for my ears". När han gått och lagt sig igen (tog max 1 minut) så ringde jag min värpappa och frågade om han använt den dörren när han var hemma, och det hade han. Dock hade han inte låst den, så då hade dörren glidit upp av sig självt efter ett tag och utlöst alarmet...Och nej, jag kunde inte somna om den natten, adrenalinet pumpade på rätt bra även om det bara var falsk alarm. 

Nu är det upptaggning inför THE road trip, jävlar vad roligt det ska bli!! 

Ha det bra so long!

-Erika

Bilder från Valentine's Day

Födelsedags barnet Sara

Man kunde dekorera kakor om man ville..

Love spelled candles

Bilder från veckan

Luigi's hej då middag hemma hos mig

Latino Klubben

(Dys-funktionella människor)

Ja, lite såhär ser det ut i mitt liv just nu! 

Time to catch up

Ojoj, hur ska jag kunna återberätta allt som hänt sedan i tisdags då jag senast skrev? I will give it a try...

Onsdag: Var ledig. Min vp åkte till Boston med sin tjej så då passade jag på att bjuda hem mina vänner på middag som Luigi fick laga. En utav tjejerna är allergisk emot i princip allt så vi fick verkligen tänka till när vi/han skulle laga maten. När allt var klart så får jag ett sms av den där tjejen där det står att hon inte kunde komma eftersom det var ett sådant oväder (det blåste). En aning irriterande men det var gott ändå. Annars var det jätte trevligt, vi åt som sagt mat och spelade spel osv. Runt 23.00 var de andra tvungna att åka hem eftersom de skulle jobba dagen därpå.

Torsdag: Var ensam hemma HELA DAGEN. Ingen ringde, smsade eller ens försökte nå mig, jag var helt utan mänsklig kontakt hela dagen och tyckte jätte synd om mig själv. Plötsligt vid 17.00 ringde Kevin för att fråga om jag ville komma hem till honom på fredagen (vilket jag ville), och jag passade då på att berätta för honom att han var den enda som hört av sig på hela dagen till mig - han tyckte inte särskilt synd om mig...

Tillslut när klockan närmade sig 19.00 så bestämde jag mig för att se en film som jag sett innan och som är världens sorgligaste, "life as a house" heter den, och jag kämpade emot gråten när det blev sorgligt eftersom jag visste att min värdpappa snart skulle komma hem och jag ville inte att han skulle se mig gråta. Precis när filmen tog slut och pappan i den filmen hade dött så får jag ett sms av min värdpappa där det stod att han inte skulle komma hem fören morgonen därpå... Jag hade alltså hållit igen helt i onödan,suck! Torsdagen var alltså en dag där jag tyckte jätte synd om mig själv, och en dag där jag inte såg en enda människa.

Fredag:  Åkte till Kevin (som bor 1 timme iväg) runt 15.00 och var med honom och hans tre värdbarn. Det är två pojkar på 9 och 6 år, och sedan en tjej på 4 år. Kevin berättade för mig att när han skulle säga till pojkarna att jag skulle komma dit så hade de svarat "oh is that the girl with brown hair? She is hot!!". Han hade bara skrattat, vet inte riktigt hur lyckat det är att bli beundrad av en 6 och 9 åring, men hur som helst, det var en väldigt rolig dag i alla fall =) Och jag måste också säga att jag verkligen tycker om att vara hos den familjen eftersom de bor på landet, känns mer hemma.

När tillslut Kevins värdföräldrar kom hem så åkte vi tillbaka till Greensboro och mötte Isa, Luigi, Steffi och Sara på en latino klubb och dansade och pratade hela natten. Fick även denna gång ett kryss på båda händerna för att betona min 20 åriga status...

Lördag: Sista dagen som vi kunde träffa Luigi innan han flyttade till Denver, Colorado. Alla au pairer träffades på Maxie b's för att säga hej då till honom. Dock umgicks jag, Kevin, Isa, Steffi och Luigi efteråt och åt även kvällsmat tillsammans innan det verkligen var dags att säga hej då till honom. Själv har jag märkt att jag är ur kass på att säga hej då, alla mina känslor blockeras typ så jag känner varken sorg eller glädje. Det blir liksom "Jaha,hej då. Lycka till med allt". Så ett par minuter senare så var allting över bara sådär. Han hade åkt och kvar var vi. Vi bestämde oss för att se på bio, och såg då Taken 2, innan det var dags att åka hem och sova.

Söndag: Träffade Sara och drack en kopp kaffe på Starbucks och pratade om allt mellan himmel och jord, hon är förmodligen den som är mest lik mig i sättet av alla andra au pairer här, så jag är säker på att vi kommer ha ett grymt roligt år tillsammans och hitta på allt möjligt! Senare dök även Kevin upp så vi gick omkring i lite affärer och åkte senare och åt pizza och kollade på superbowl. Sen åkte jag hem och träffade min värdpappa för första gången sedan i onsdags och pratade lite med honom, och nu sitter jag här och bloggar. 

Måste även tillägga att jag har lärt mig dricka kaffe (med mjölk i), jag försöker fortfarande vänja mig vid tanken att jag tillhör kaffe-drickar-gruppen nu...