I onsdags gjorde jag och Bia en liten roadtrip till Charlotte för att se Maroon5's konsert. Tror att han sa att det var över 22 000 personer där och ja, det var smockat med folk överallt! Kelly Clarksson öppnade konserten och spelade i ungefär en timme. Hon var en aning kaxig kanske när hon pratade mellan låtarna, men hon hade dock bra humor! Hon bar en klänning och tittade ner på en utav personerna närmast scenen och sa sedan "Don't you dear look under it, I'm not a Miley Cyrus show".
När hon spelat klart så var det paus i ca 20 minuter innan det var dags för Maroon5. Han spelade i ca 2 timmar och var så grymt bra! Kan även tillägga att han gav bort sin gitarr till en tjej i publiken (hon var sedan i chock resten utav konserten) och han tog även av sin tröja. Så nu har jag sett honom shirtless -I'm just sayin'! ;)
Sedan dess har jag bara haft maroon5 låtar i huvudet som jag går och nynnar på. Bia sa att hon gjorde samma sak, det är verkligen omöjligt att sluta...
En annan grej som jag har att berätta för er är att jag nu fått mina flygbiljetter hem. Jag kommer att landa i Stockholm den 19 November och sedan är jag tillbaka i den svenska vardagen igen.
Med andra ord är det..
- 5,702,400 Sekunder
- 95.040 minuter
- 1584 timmar
- 66 dagar
- ca. 9 veckor
Barnen frågade idag "what day are you going home to your mommy and daddy?", och jag svarade då den 19 November. Den älsta räknade då ut att det var två månader kvar, men var glad över att jag skulle vara där över Halloween.
Hela dagen har det äldsta barnet varit bredvid mig och så jag satt mig ner så har han suttit i min famn.
Jag har förstått att han tycker det är jobbigt att jag kommer åka hem igen så jag har försökt försäkrat honom så mycket jag kan att även om vi inte är i samma land längre så kan vi ändå hålla kontaken så mycket som det går. Efter vi pratat lite om det så verkade han slappna av lite men sa inte så mycket. Plötsligt när vi var i bilen hem från ett "triathlon maraton" som han sprang/cyklade/samm så sade han: "Erika, I have a good idea for us! We can call each other twice a day, skype during the weekends and send letters to each other everyday after you have left us for Sweden!" Sedan kom han även på att han kunde komma över till Sverige och bo hos mig ett tag tills han saknade sina föräldrar...
Det yngsta barnet (4 åringen) förstår nog inte på samma sätt att jag inte kommer vara kvar så mycket längre, så han är inte lika påverkad utav det som 7 åringen.
En utav mina tyska kompisar åkte hem till Berlin i fredags, och jag frågade henne idag hur resan hade gått och i fall det kändes lite bättre efter man sagt hej då till den amerikanska familjen och satt i flyget och hade siktet inställt på sin familj hemma istället. Hennes svar var: "Resan gick väl bra, men jag grät hela vägen hem och folk omkring mig frågade hela tiden om jag var okej och ifall det var något de kunde göra för mig." ...... Jag antar att jag verkligen har något att se fram emot!
Annars är allt som det ska, jobbar, går i skolan, gymmar, träffar kompisar och njuter utav vädret!
Adam Levine
