Livet i USA: Att lura döden från Chapel Hill

~~Varning för långt inlägg~~
Jaha kärt folk!
Jag kan inte direkt skryta med ständig uppdatering här på bloggen men det får gå! Det händer så mycket här numera att jag inte har tid att uppdatera (vilket jag inte egentligen klagar över).Det finns två saker ni kan behöva veta för att förstå kommande text.
1. Kevin har valt att avbryta sitt år pga. hemlängtan. Han åker alltså hem om tre veckor.
2. Luigi är i re-match då det inte funderade med hans värdfamilj, han försöker då få Kevins värdfamilj istället.
3. Det var inte mitt fel...

Igår var dock en dag som var lite väl händelserik. Den 22/1 firar man Martin Luther King Day här i USA, vilket betyder att alla är lediga från skola och jobb. Detta inkluderade alltså min värdpappa och barnen så det enda jag behövde göra var att hämta barnen från deras mammas hus medan min vp var iväg på ett ärende och sedan var jag ledig. Sagt och gjort, kul att träffa barnen igen efter 5 dagar utan dem.

När klockan blivit tre så åkte jag och hämtade Luigi för att sedan tillsammans åka hem till Kevin (au pair vänner) som bor en timme iväg. Eftersom Luigi är i re-match så skulle han stanna kvar i Kevins hus för att föräldrarna skulle få en chans att se hur han fungerade med barnen, under tiden åkte jag och K till Chapel hill och fikade,shoppade och bara gick runt i staden. Hade hur kul som helst! Kommer verkligen sakna honom när han åker tillbaka till sitt Tyskland..
Hur som helst, kvällen kom och det var dags att åka hem. Så efter min och kevins lilla upptäcksfärd så åkte vi tillbaka till huset och pratade en stund med familjen innan jag satte mig bakom ratten igen med Luigi bredvid mig. Allting var lugnt fram tills vi kom ut på motorvägen, jag körde bakom en bil med släp när plötsligt en madrass, sänggavlar, lådor och en cyckel blåste av släpet. Min tur i oturen var att madrassen träffade framsidan av min bil och sedan fick jag veja för lådorna. När jag fått kontroll på läget igen så tog jag ut chocken på stackars Luigi som snällt satt och lyssnade medan jag skällde ut alla amerikanare som inte kunde säkra sin last. Jag har ingen aning om hur det gick för bilarna bakom mig, men chaffören som tappade allt vägrade stanna och bara drog iväg från hela situationen.
När jag kom hem till min vp så började han prata om allt möjligt (något jag inte alls lysstnade på), och mitt i en av hans meningar sa jag bara rakt ut "Jag körde på en madrass på motorvägen...". Han tystnade, gav mig en väldigt förvirrad min och sa sedan sakta "en madrass?".

Som tur är blev han inte arg (inte för att det var mitt fel att jag blev träffad men ändå, amerikanare kan ha ett humör som heter duga så man vet ju aldrig hur de reagerar), och han var glad att det inte blev någon större skada på varken mig,Luigi eller bilen, men han hade dock gärna velat att jag stannade bilen och ringde honom direkt efter händelsen så polisen kunde komma dit och se. Hade jag gjort det så skulle försäkringsbolaget tagit räkningen för skadan, nu fick istället jag och min vp dela på den... Numera är jag alltså 120 dollar fattigare efter jag besökt bilverkstaden.. Men ja, det kunde ha varit värre!

Annat som hänt:

Har umgåtts mycket med mina vänner, speciellt Kevin nu innan han åker.
Vi har bowlat, spelat biljard, spelat pingis, Varit på Museum och kollat på mumier, fikat, lärt mig tyska, planerat lite resor osv.
Jag har fått paket från mormor med innehåll av två böcker till mig samt tre påsar Djungelvrål -TACK BÄSTA DU FÖR DET! Snacka om att jag saknat lakrits!
Barnen har fått två pettson & Findus böcker av min mamma (som förövrigt lästes idag innan 6åringen skulle gå och lägga sig - lär nog ta ett tag innan han somnar nu då han skrattade sig igenom hela boken) -TACK MAMMA!
Jag skulle lägga 3 åringen idag medan 6åringen och min vp var iväg på basket, treåringen kom på att han ville sova som Pippi med fötterna på kudden... Vet inte hur smart det var att ta med den boken till dem. Tog en halvtimme innan han ens försökte sova.

Bilder från Chapel Hill