Onsdag: Var ledig. Min vp åkte till Boston med sin tjej så då passade jag på att bjuda hem mina vänner på middag som Luigi fick laga. En utav tjejerna är allergisk emot i princip allt så vi fick verkligen tänka till när vi/han skulle laga maten. När allt var klart så får jag ett sms av den där tjejen där det står att hon inte kunde komma eftersom det var ett sådant oväder (det blåste). En aning irriterande men det var gott ändå. Annars var det jätte trevligt, vi åt som sagt mat och spelade spel osv. Runt 23.00 var de andra tvungna att åka hem eftersom de skulle jobba dagen därpå.
Torsdag: Var ensam hemma HELA DAGEN. Ingen ringde, smsade eller ens försökte nå mig, jag var helt utan mänsklig kontakt hela dagen och tyckte jätte synd om mig själv. Plötsligt vid 17.00 ringde Kevin för att fråga om jag ville komma hem till honom på fredagen (vilket jag ville), och jag passade då på att berätta för honom att han var den enda som hört av sig på hela dagen till mig - han tyckte inte särskilt synd om mig...
Tillslut när klockan närmade sig 19.00 så bestämde jag mig för att se en film som jag sett innan och som är världens sorgligaste, "life as a house" heter den, och jag kämpade emot gråten när det blev sorgligt eftersom jag visste att min värdpappa snart skulle komma hem och jag ville inte att han skulle se mig gråta. Precis när filmen tog slut och pappan i den filmen hade dött så får jag ett sms av min värdpappa där det stod att han inte skulle komma hem fören morgonen därpå... Jag hade alltså hållit igen helt i onödan,suck! Torsdagen var alltså en dag där jag tyckte jätte synd om mig själv, och en dag där jag inte såg en enda människa.
Fredag: Åkte till Kevin (som bor 1 timme iväg) runt 15.00 och var med honom och hans tre värdbarn. Det är två pojkar på 9 och 6 år, och sedan en tjej på 4 år. Kevin berättade för mig att när han skulle säga till pojkarna att jag skulle komma dit så hade de svarat "oh is that the girl with brown hair? She is hot!!". Han hade bara skrattat, vet inte riktigt hur lyckat det är att bli beundrad av en 6 och 9 åring, men hur som helst, det var en väldigt rolig dag i alla fall =) Och jag måste också säga att jag verkligen tycker om att vara hos den familjen eftersom de bor på landet, känns mer hemma.
När tillslut Kevins värdföräldrar kom hem så åkte vi tillbaka till Greensboro och mötte Isa, Luigi, Steffi och Sara på en latino klubb och dansade och pratade hela natten. Fick även denna gång ett kryss på båda händerna för att betona min 20 åriga status...
Lördag: Sista dagen som vi kunde träffa Luigi innan han flyttade till Denver, Colorado. Alla au pairer träffades på Maxie b's för att säga hej då till honom. Dock umgicks jag, Kevin, Isa, Steffi och Luigi efteråt och åt även kvällsmat tillsammans innan det verkligen var dags att säga hej då till honom. Själv har jag märkt att jag är ur kass på att säga hej då, alla mina känslor blockeras typ så jag känner varken sorg eller glädje. Det blir liksom "Jaha,hej då. Lycka till med allt". Så ett par minuter senare så var allting över bara sådär. Han hade åkt och kvar var vi. Vi bestämde oss för att se på bio, och såg då Taken 2, innan det var dags att åka hem och sova.
Söndag: Träffade Sara och drack en kopp kaffe på Starbucks och pratade om allt mellan himmel och jord, hon är förmodligen den som är mest lik mig i sättet av alla andra au pairer här, så jag är säker på att vi kommer ha ett grymt roligt år tillsammans och hitta på allt möjligt! Senare dök även Kevin upp så vi gick omkring i lite affärer och åkte senare och åt pizza och kollade på superbowl. Sen åkte jag hem och träffade min värdpappa för första gången sedan i onsdags och pratade lite med honom, och nu sitter jag här och bloggar.
Måste även tillägga att jag har lärt mig dricka kaffe (med mjölk i), jag försöker fortfarande vänja mig vid tanken att jag tillhör kaffe-drickar-gruppen nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar